Det jag läser…

Författare: Jenny Jägerfeld Samma författare som Jag är ju så så jävla easy going lite samma stil också här har en diagnos en viktig roll. Den här känns faktiskt mer lättillgänglig och lik Brorsan är kung än den förra jag läste. Maja är 16 år och går första året på estetiskt program. Varannan veckohelg bor hon hos sin mamma i Norrköping. Hon har en komplicerad relation till båda föräldrarna och mamman är svår att förstå då hon har problem med det sociala samspelet, medan pappan och hon har svårt att nå varandra av andra orsaker. Boken börjar rätt drastiskt med att Maja av misstag sågar av sig en del av tumspetsen på en skulptur lektion. Bokens handling kretsar en del kring den avsågade tumspetsen och Majas försök att övertyga omgivningen om att det inte var med avsikt. När Maja åker för att hälsa på sin mamma den helgen dyker inte mamman upp som vanligt och hämtar henne vid tåget. På grund av mammans frånvaro hamnar hon på en fest som hon inte är bjuden på i grannhuset och träffar en äldre kille som hon blir intresserad av.

    Författare:Jenny Jägerfeld I våras läste jag Brorsan är kung samtidigt som min mamma och dotter läste den högt. Temat kändes viktig och angeläget och boken är välskriven en viktig bok som jag rekommenderar för barn i mellanstadieåldern. Kändes också kul med en realistiskt tema mycket som skrivs för barn och ungdomar är fantasy och skräck. Den här boken är en ungdomsbok för lite äldre ungdomar än Brorsan är kung. Ämnet här är också angeläget också här finns mycket berättarglädje och humor. Joanna har ADHD hennes pappa är djupt deprimerad och mamman skriver böcker som inget förlag vill ge ut. Familjen saknar pengar till mat och Joanna kan inte ta ut sin medicin. För att få in pengar säljer hon kasserade kondomer och prylar på tradera. Av en slump får hon möjlighet att lura en droglangare på en större summa pengar och sätter sig själv i en ännu svårare situation.    

Författare John Ajvide Lindqvist Ytterligare en roman av John Ajvide Lindqvist också här en stark intertext i form av svensktopp musik också referenser till samtida poeter. En riktigt obehaglig och sorglig historia om två flickor. Den ena med en märklig särbegåvning inom musik. Den andra känner sig missförstådd och utanför. Deras vägar korsas och de börjar göra musik tillsammans. Den ena flickan hittades i skogen av en avdankad svensktopps artist hon växer upp i hans källare och uppfostras av honom och hans fru. För att hon inte ska avslöja sin existens genom att gå ut förmedlar svensktoppsartister en väldigt udda och paranoid världsbild till henne som bland annat går ut på att alla vuxna är farliga.  När jag läser tänker jag att hon också kanske har någon form av diagnos.  Det är en berättelse med mycket våld och blod, men också en tragisk berättelse om unga flickors utanförskap.

Författare Suzanne Collins Boken är sista i en trilogin om hungerspelen. Jag läste de två tidigare delarna förra hösten men hann inte med den sista delen. Kattnis bor i en en totalitär framtids stat där en våldsam dokusåpa som kallas Hungerspelen används för att hålla befolkningen i schack. I den första delen tar hon sin systers plats när hon blir utvald för att tävla i de våldsamma spelen. I den andra delen har hon vunnit och tvingas göra en resa i statens olika distrikt för att försöka lugna en allt mer desperat befolkning. I den tredje delen tar hon motvilligt på sig rollen som ”Härmskrika” vilket innebär att hon ska vara revolutionens ansikte utåt en roll som hon antar med en viss tvekan. Boken är kategoriserad som ungdomsbok och tillhör de ungdomsböcker som också läses av många vuxna. Jag tycker också den har drag av andra dystra framtidsvisioner som 1984  Jag tycker slutet på serien är riktigt bra och att avslutningen på den här boken känns helt rätt.  

Författare: John Ajvide Lindqvist Det här är andra delen av en serie böcker där Himmelstrand är första delen han knyter också an till tidigare böcker som Låt den rätte komma in. Boken har starkt självbiografiska inslag och författaren är också berättarjaget i boken. Vad som är verkligt och vad som är fiction är svårt att avgöra. Det är skickligt sammanvävt och som ofta med John Ajvide Lindqvist finns mycket igenkänning och intertext. Här refereras till musik av olika slag också här figurerar Himmelstrand, men också socialdemokratin och mordet på Olof Palme spelar en viktig roll tankar och funderingar som också spelat en viktig roll under min uppväxt. Jag tolkar slutet som symbolistiskt men det är svårt att vara helt säker. Ska bli spännande att lyssna eller läsa den sista delen i trilogin.