Författare: Jenny Jägerfeld

Samma författare som Jag är ju så så jävla easy going lite samma stil också här har en diagnos en viktig roll. Den här känns faktiskt mer lättillgänglig och lik Brorsan är kung än den förra jag läste. Maja är 16 år och går första året på estetiskt program. Varannan veckohelg bor hon hos sin mamma i Norrköping. Hon har en komplicerad relation till båda föräldrarna och mamman är svår att förstå då hon har problem med det sociala samspelet, medan pappan och hon har svårt att nå varandra av andra orsaker.

Boken börjar rätt drastiskt med att Maja av misstag sågar av sig en del av tumspetsen på en skulptur lektion. Bokens handling kretsar en del kring den avsågade tumspetsen och Majas försök att övertyga omgivningen om att det inte var med avsikt. När Maja åker för att hälsa på sin mamma den helgen dyker inte mamman upp som vanligt och hämtar henne vid tåget.

På grund av mammans frånvaro hamnar hon på en fest som hon inte är bjuden på i grannhuset och träffar en äldre kille som hon blir intresserad av.